Storsjöyran

Då har jag till slut varit på musikfestival. Det var väl på tiden.

Höjdpunkten för mig var Lalehs spelning. Hon gav mig rysningar! Hennes och Weeping willows var de spelningar som vi lyssnade på i sin helhet. En rad artister hörde vi på kortare stunder. 

Laleh

Weeping willows

Joshua Radin var en trevlig ny bekantskap vars gitarr tyvärr dränktes av Rebecka och Fionas basgångar.

Joshua Radin 

Rebecka & Fiona

Jag hade gärna stannat längre hos Linnea Henriksson men då var det dags för yrans
dragplåster Prodigy. Eftersom jag skulle upp och jobba morgonen efter blev det bara ett par låtar. De inledde spelningen med Breathe från 1996 som kändes välbekant.

Som förstagångsbesökare på yran var det roligt att få höra presidenttalet. Evert Ljusberg hade sådana målande visioner att jag kände att jag vill bli jämte på stört!

Jag och kvällens trevliga sällskap Ingegerd och Erik.

Viftande med en jämtlandsflagga blev jag plötsligt haffad av en ordningsvakt. Och vem var det om inte Madelene som jag lärde mig att mjölka kor tillsammans med för några veckor. Världen blir bara mindre och mindre.

Evert Ljusberg höll sitt tal från en brandbilsstege.

"Jämtland, Jämtland jämnt och ständigt!" :-)
Men nu lämnar jag Jämtland några dagar för att resa tillbaka till medeltiden.

Storsjöyran har sina likheter med medeltidsveckan.

• Det är en massa glada människor som driver runt. Majoriteten är unga vuxna men det är gott om både barnfamiljer och medelålders besökare. 

• Det spelas musik av olika slag på flera håll samtidigt. 

• Det finns en massa matstånd (vildsvinskebaben kändes som en gemensam nämnare) 

Men det finns förstås skillnader. Klädseln är kanske den tydligaste.