Spontan ledighet

Jag fick en ledig helg som jag inte räknat med. Vad gör man med två oplanerade lediga dagar? Jo, man övar på att vara spontan! Det är ju Kulturernas karneval insåg jag, det måste utnyttjas. Så jag tog min hund och satte mig på bussen till stan utan att veta vad det skulle bli av dagen.

Karnevalståget var fullt av dans, musik och glädje.

De här fåglarna förstod jag dock inte vad de skulle representera.

Dagens lunch. Kanske bra att den ena kulan var snålt tilltagen...

 Sen traskade jag vidare till "Regnbågssuffragetts-röstnings-tebjudning" som några vänner höll i sin trädgård. Den som röstade i EU-valet fick kakor, traditionsenligt 7 sorters kakor  (om två tårtor räknas som en sort).

Tårta med alla partifärger.

När jag blivit lagom hög på socker var det dags att möta upp min kusin och spana in festivalområdet i botaniska. Det blev en riktigt lyckad dag med slumpvisa och oplanerade möten med vänner och bekanta. Vädret gjorde ju sitt till och kanske även min "gurkklänning" och mina "dinosaurienaglar" men jag känner att det här med att vara spontan är något jag ska vara oftare!

Langos, festivalmaten nr 1 enligt Ida.

Sommarpicknick

Jag är en snigel

Inspirerad av Vyacheslav Mishchenkos fantastiska bilder, A Magical Miniature World Of Snails gav jag mig på att fota sniglar en regnig hundpromenad.

När jag stötte på den här snigeln som klamrade sig fast vid en till synes död slånkvist kände jag en plötslig samhörighet med den. Vi får ofta rådet att sikta mot toppen eller mot stjärnorna. Men ibland måste vi inse att kvisten vi klättrat på under lång tid är en återvändsgränd. Då är det dags att mödosamt vända sig om, klättra ner igen och välja ut en annan planta att bestiga. Men kanske att det finns något grönt där uppe i toppen om jag bara klättrar ända upp? Är det värt besväret att klättra lite till? Eller är det bara slöseri med energi? Jag känner att jag klamrar mig fast vid min torra kvist utan att veta om jag ska uppåt eller neråt. Kanske väntar jag på att någon ska knuffa ner mig så att jag slipper bestämma själv...

För en snigel på marknivå är det väldigt svårt att se om den utvalda växten har frukt och gröna blad i toppen eller bara tornar. Har man otur får man klättra upp och ner många gånger innan man hittar ett ställe att må bra på. Och mellan försöken finns risken att man blir trampad på. Det är inte lätt att vara snigel, och inte människa heller.