Håsjö

Den här veckan har jag och kollegan bott i en gammal prästgård i Håsjö. Härligt att få ett stort hus helt för oss själva tänkte jag. Men så knackar det på dörren och där ute står en gammal dam.

"Är det inte tisdag idag?" Jo, det är det.
"Och klockan är fem?" Jo, det är den.
"Då ska de vara här och spela bridge nu!" Jaha, ska de?

Damen blev lite besviken på att det bara var jag och kollegan där men hon ville förstås veta vad vi höll på med och tyckte att vi skulle passa på att se oss om i trakten. "Ni borde ha någon som skjutsar runt er och berättar!" Hon tyckte t.ex att vi skulle titta på fiskodlingen i grannbyn som hade invigts av självaste kungen. Och så måste vi ju se den Thailändska paviljongen. Till slut hade hon pratat färdigt och gick hem. Och då dröjde det inte länge förrän det stod några gubbar och knackade på dörren för då var det faktiskt dags att spela bridge!

Det är ett riskfyllt jobb vi har...

 Bakom hembygdsgården ligger en mycket fin kyrka från 1684. I klockstapeln fanns information att läsa om kyrkan och klockstapeln. Platsen för kyrkan bestämdes av att man släppte en stock i sjön och kollade var den flöt iland. Tyvärr var det problem med platsen för allt man byggde på dagarna raserades under nätterna av onda makter. Men nu står kyrkan där i alla fall och är mycket söt. En kopia av klockstapeln lär finnas på Skansen i Stockholm. Inne i prästgården hängde en tavla av kyrkan från 1914 och det var intressant att jämföra likheter och skillnader.

2014

1914 (målning)

Jag noterar att kyrkogården har blivit större de senaste 100 åren. Jag gick en runda och läste på gravarna och tycker att det är fint med familjegravar. På bilden nedan är den högra stenen från 1894 och den vänstra stenen har senaste dödsdatum 1994. Och det finns plats för fler. Det känns fint att samla familjen även i döden. Idag är det kanske inte lika vanligt med familjegravar. Mina föräldrar har flyttat långt från sina föräldrahem och  vet inte riktigt var de vill ha sin sista vila. 

Familjegrav

Idag har vi dragit vidare och sover en natt i Östersund. Medan jag skriver denna text tjuvlyssnar jag på de andra vandrarhemsgästerna. Den ena har jobbat för Läkare utan gränser i stora delar av Afrika. Den andre kontrar med att ha cyklat till Singapore. Man kan träffa alla möjliga människor på vandrarhem. =)