Vikingafest

Ett par av mina vänner bjöd in till vikingafest vid Lunsentorpet. På vägen dit möter jag brandmän med fyrhjuling och en bekymrad barnfamilj. En grillning har gått över styr och elden har spritt sig så vi kan inte gå från Flottsund till Lunsentorpet. Istället får vi vända om, köra runt skogen till Nyby och gå därifrån. Vi har vår fest vid Lunsentorpet i lugn och ro utan att märka av släckningsarbetet men vid 23-tiden på kvällen kommer plötsligt brandmännen vandrande. De ser trötta ut och vi erbjuder dem resterna av vår mat vilket de tacksamt tar emot innan de traskar vidare.

UNT 27/4 - 2014

Vi går så småningom och lägger oss i vindskyddet. Och det är riktigt mysigt att skymta stjärnor i sovsäckens öppning. Morgonen efter väcker Douglas oss med ihållande skällande när brandmännen dyker upp på nytt. De försäkrar då att branden är släkt.

Brandmännen radar upp sina slangar efter avslutad släckning.

Grillning utanför vindskyddet.

Sofia hade med sig hemgjorda facklor

Frukostgrillning.

Tobias sover frukost.

Beslutsångest

Jag avskyr att ta beslut. Jag skulle kanske ha passat bättre i en kultur där mitt liv var mer förutbestämt och jag inte behövde göra egna val hela tiden. Tänk att bli upplärd i föräldrarnas yrke och låta dem bestämma vem jag skulle gifta mig med. Och så kanske jag bor kvar i föräldrahemmet så slipper jag välja bostad också.

Ok, jag vill inte ha det så där men ibland känns det som att valmöjligheterna är oändliga och det finns sällan några självklara alternativ. Jag har trott att anledningen till min beslutsångest är att jag är rädd för att fatta fel beslut och ångra mig. Men när jag ser tillbaka på livet så är det faktiskt väldigt lite som jag ångrar. Det jag ångrar mest är något jag sa när jag var 9 år gammal som förstörde en vänskap. Det mesta annat har gått att ordna upp i efterhand eller har lett till något bra som kompenserar för de eventuella dåliga effekterna. T.ex skulle jag kunna ångra mitt val av utbildning som lett till periodvis arbetslöshet, arbeten som ger mig ångest och relativt låg lön. MEN jag tyckte att utbildningen var intressant, jag lärde känna en massa trevliga människor och jag hoppas fortfarande att jag ska kunna hitta ett långvarigt jobb som jag trivs med som är relaterat till min utbildning.

Ett av de svåraste beslut jag tagit var att omplacera valpen Nemo. Det kändes som ett misslyckande att inte kunna ta hand om honom men jag insåg att jag inte mådde bra och att det i förlängningen skulle göra att han inte heller mådde bra. Jag lärde mig mycket och eftersom både jag och Nemo fick det bra efteråt så behöver jag inte ångra något.

Jag och Nemo 2004

Numera tror jag att den främsta anledningen till min beslutsångest är att jag kan se för- och nackdelar med alla alternativ. Om det så handlar om utbildning, bostad, yrke, politiskt val, inköp av en pryl eller vad jag ska äta till middag.

Jag har svårt att övertyga någon i en diskussion eftersom jag förstår den andres argument och oftast tycker att den har en poäng eller att våra skilda erfarenheter åtminstone förklarar varför vi tycker olika. Om jag lyssnar på en politisk debatt tycker jag nästan aldrig att någon har helt fel. Å andra sidan har de sällan helt rätt heller. Detta gör det förmodligen lättare för mig att kompromissa och samarbeta med andra. Jag är diplomatisk och det kan ju vara en bra sak.

Jag önskar ändå att jag kunde se världen lite mer i svart-vitt. Det vore skönt att ha en klarare uppfattning om vad som är rätt och riktigt och vad jag egentligen vill. Även om det ibland skulle innebära att jag har fel. Jag är så trött på att vela!

Att få besök

Det är trevligt att få besök. Åtminstone av människor jag gillar. Och eftersom jag inte bjuder in människor som jag inte gillar borde alltså alla besök vara positiva upplevelser.
Men det känns inte så...

Jag kan gå i timmar och stressa upp mig inför besök. Jag känner krav på att städa, plocka undan grejer och förbereda trevliga aktiviteter. Har jag något att bjuda på? När kommer besökaren? Hinner jag göra det här innan? Vad ska vi göra tillsammans?

När jag besöker någon annan har jag inte så stora krav på varken städning, aktiviteter eller mat. Jag tänker att det ordnar vi tillsammans. Men när jag är värdinna tror jag att jag måste hålla koll på mina gästers aktuella kosthållning, ha bakat bröd och fyllt kylen med godsaker, ha en plan för underhållning osv.

Men jag vill ju inte vara utan mina besökare heller. Jag vill att mina vänner ska vilja komma hem till mig ibland. Jag klipper tex ut roliga saker ur tidningar och sätter på kylskåpet i hopp om att någon annan ska komma och läsa och roas av dem. Det skulle vara meningslöst om ingen kom hit.


Att släppa in någon i sitt hem är ett sätt att presentera vem jag är. Pusslet på soffbordet, Bamsetavlorna på väggen, tidningshögarna på matbordet och maten i kylskåpet säger saker om mig som jag kanske inte förmedlar på annat sätt.

Så om du vill göra det lätt för mig kom hit med lite take away-mat, ett spel eller en film och läs min kylskåpslitteratur. På det viset är det bara städningen jag behöver bekymra mig om.