Doktorn tror att jag mår bättre av att motionera och det tror väl jag också. Men så var det det här med hunden som inte vill vara ensam. Och det funkar inte att springa med honom i koppel bredvid det är som att hålla i ett ankare.
Men om man läser skylten i motionsspåret så står det faktiskt inte att någon behöver hålla i kopplet...
Så jag kopplar hunden och släpper kopplet. :)
Han lufsar efter mig. Stannar ibland för att nosa eller kissa och springer sen ifatt mig
Idag mötte vi bara en enda person och då plockade jag upp kopplet. Så fort vi var utom synhåll släppte jag igen.
Men efter 3 km stack jycken iväg. Jag vill inte följa efter genom kärret och det är meningslöst att ropa. När han kommer tillbaka försöker han genskjuta mig dit han tror att jag var på väg så jag måste jaga efter honom.
När vi återfunnit varandra är Douglas varm och vill snöbada gång på gång och jag har lyckats trycka bort träningsappen på telefonen. Mer än så behövs det inte för att jag ska tappa humöret nu för tiden.
Tur för Douglas att han inte hör vad jag fräser åt honom. Skulle det vara nyttigt för mig att motionera? Pyttsan!
Åhh du är så rolig Helena! Knashund är det första jag säger fast jag tokälskar just den hunden. Knasiga du också fast jag tokgillar dig med. Motion är bra det vet vi fortsätt med det. Kraaaam Pia
SvaraRadera