Ensamhet

Jag drömmer om ett hus på landet men har tänkt att jag vill ha någon att dela det med. Jag är rädd att det ska kännas både ensamt och svårt att orka med ett hus på egen hand. Lägenheter är smidiga och där jag bor nu har jag lätt att ta mig till vänner. Men jag saknar en trädgård och att bo i min egen byggnad utan att behöva ha öronproppar på natten eller vara rädd för att störa grannarna. Och Douglas gillar att ha en trädgård.

En annan sak jag vill undersöka är hur mycket ensamhet jag mår bra av. Jag är så lyckligt lottad att det finns människor som vill umgås med mig och frågar när vi kan ses nästa gång. Jag känner mig ständigt kluven och på väg någon annan stans och kan sällan svara på den frågan. Vi träffas ju nu kan du inte nöja dig med det? Det stressar mig och jag har ofta hänvisat till mitt motto för 2014: "Planera mindre". Jag vill inte ha all min tid uppbokad. Det betyder inte att jag är ständigt efterfrågad utan snarare att jag känner ett stort behov av att vara ensam. Men varför då?

Kanske grundar det sig i att jag i mellanstadiet slets mellan två vänner som ville vara med mig men inte med varandra. Min tid blev schemalagd mellan dessa vänner för att göra situationen "rättvis". Och jag fick nog för lite tid för mig själv.

https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhEDBPx1fbu9S7mCdtgxiBX29o-scGF2tfo5HiJazBlci5Iv9gZLIPdmenGwst3pR2pM-ZRX1Ma-UNd_fw_aJCXqGXtNXQReStvTCWgfAgbQof_h-APeKQ-oSw6gvPxXEkNIwYO_JXdD0DU/s1600/openyourmind-oscarwilde1.jpg

På senare år har jag varit lite rädd för ensamhet för att jag ibland blir väldigt nedstämd när mina tankar maler på i ostördhet. Jag brukar försöka planera in någon social aktivitet varje dag för att inte fastna i mina egna tankefällor. Så att åka ensam till sommarstugan när höstmörkret sänker sig kändes lite riskabelt.

Ändå tycker jag att det är så skönt att få rå om mig själv utan att någon lägger sig i. Jag är bra på att sysselsätta mig på egen hand. Jag laddade upp med saker att göra som lädersömnad, brickbandsvävning, figurmålning, filmer, pussel... Och uppgiften att bestämma vad jag ska göra den här hösten/vintern och förhoppningsvis även på längre sikt. Somliga åker till andra världsdelar för att finna sig själva, för min del kan det nog räcka att bila tvärs över landet.

Remkängor to be.

Så här gick det:

1-2:a dagen
Solen skiner och allt är härligt!

3:e dagen
En systemkamera kommer på posten och den håller mig sysselsatt.

Pappas gamla leksaker som även jag lekt mycket med.

6:e dagen
Mitt experiment med mig själv som försöksdjur går bra så här långt. Jag älskar att vara här och jag är faktiskt inte ensam, jag har ju Douglas. Det gör stor skillnad att ha honom att prata med och mysa tillsammans med.

7:e dagen
Och där tog det goda humöret slut. Så en vecka i ensamhet klarar jag av. Idag tappade jag självkänslan och lusten att göra saker.

8:e dagen 
Gör en utflykt och blir på lite bättre humör. Bestämmer mig för att försöka åka på solsemester.

9:e dagen 
Nås av dåliga nyheter och anser mig ha rätt att vara deppig.

10:e dagen
Inser värdet av bra vänner. De kan kännas nära även från andra sidan landet.

Grillad banan med choklad, min favoriträtt! ;)

11:e dagen
Sista ensamma dagen. På kvällen kommer pappa som ska fixa lite på huset inför vintern. Det är trevligt att få sällskap men en del av mig tycker ändå att det är lite jobbigt att behöva anpassa sig efter någon annan igen.

14:e dagen
Lämnar stugan för i år. För en gångs skull känns det som att jag är "färdig" här. Även om jag varken vävt brickband, broderat eller paddlat kanot. Jag har däremot fotograferat, plockat svamp, målat fönsterkarmar, lagat god mat, bokat en solsemester och inte minst sovit två hela veckor i samma säng och till råga på allt utan öronproppar. :)

Så resultatet av mitt ensamhetsförsök visar att jag klarar av att bo i ett hus med en hund som enda sällskap men det bör inte vara 45 mil från närmaste vän. Åtminstone inte om jag inte har någon annan sysselsättning där jag träffar trevligt folk.

Vänskap

Vänner är kanske det viktigaste vi har här i livet. Det är klart att familjen är viktig men den föds man in i och har svårt att påverka. En partner kan också vara väldigt viktig men man bör inte hänga upp hela sitt liv på en enda person. (Ja, man kan ha flera partners men det är ändå inte tillräckligt.) Jag tror att vi behöver vänner att anförtro oss åt och umgås med i med och motgångar. I sällskap av olika vänner kan jag framhäva olika sidor av mig själv. Med en del gör jag roliga aktiviteter, med andra diskuterar jag livets svåra frågor, med ytterligare andra kan jag "bara vara".

https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgVKSdNcM7eQqeaROE7-1T423AoXEuRLPxmPui-rzlkSo_OZSHTRHquCfOrymCjRq_tEgI-EVWafwt5vvGR9A2FSXG5abWLP7jH4kddO4HGwOlFQSgwF9hwYoLZVRPpTp0qGuLbQcGlkuE/s640/4.gif

Det fina med vänner är att de kompletterar varandra. Och vi kan turas om att stötta varandra. Alla behöver lite extra omtanke ibland. Om jag får lite uppmuntran från en vän kan jag orka stötta en annan vän som har det svårt.

Enligt Facebook har jag 127 vänner. Det är ganska många att hålla reda på. Och då har jag ändå nyss plockat bort några som jag inte kommunicerat med på flera år. Ibland är det bra med ett stort kontaktnät, jag kan be om hjälp med något och få respons från oväntat håll. Kanske någon av mina gamla studiekamrater eller kollegor kan hjälpa mig att hitta nytt jobb. Ibland blir jag inspirerad av vad andra gör. Och genom mina vänner lär jag känna nya människor.

Enligt Lasse Bergs Gryning över Kalahari är vår mänskliga hjärna gjord för att hålla reda på 150-200 individer. Människoapor klarar att hålla reda på 50 individer. Apor inkl. människoapor använder 20 % av sin tid för att vårda sociala relationer t.ex.genom att putsa varandras päls. I mänskliga kulturer värden över har man sett att även människor använder 20% av sin tid till detta. Vi skulle behöva 42% av vår tid för att underhålla våra relationer med 150 individer på apors vis men eftersom vi utvecklat talet kan vi vårda flera relationer samtidigt. Jag tänker då att sociala medier är ytterligare ett sätt att effektivisera upprätthållande av relationer.

För övrigt visar studier enligt Lasse Berg att 60-70 % av våra samtal handlar om våra relationer till varandra. Så det är uppenbart att relationer är en mycket viktig del av våra liv.

https://encrypted-tbn3.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcRaRm1lpe2kUU6GMrx9fzPozigdIbaqTxzyRJv8on7FfeDIRd0B

Jag är väldigt glad att jag har så fina vänner. Det värmer när någon som jag inte brukar prata med i telefon plötsligt ringer och frågar hur jag mår. Eller när någon erbjuder sig att passa min hund. Eller när jag får ett uppmuntrande sms. Eller när... ja det finns många situationer där jag är glad över mina vänner!

Glaskogens mystik

För att om möjligt räta upp gårdagens krashade humör eller åtminstone inte sjunka djupare bestämde jag mig för att göra en utflykt. Så här i oktober finns inte så mycket att välja på. Valet stod mellan bilkyrkogård och naturreservat. Med tanke på att hunden måste promeneras föll valet på naturen och Värmlands största reservat Glaskogen.

Resan dit tog en timme varav halva vägen gick längs krokig och kuperad grusväg. Jag kom att tänka på att jag inte talat om för någon vad jag tänkt göra idag. Om jag försvann skulle ingen veta var de skulle leta. Det är bara något år sen som en person hittades död i sin bil i just Glaskogen... http://www.svd.se/nyheter/

En annorlunda skylt.

När jag parkerade bilen noterade jag två saker:
1. Mobilen har ingen täckning.
2. Den enda andra bilen på parkeringen är av samma modell som min och täckt av ett tjockt lager av löv. Är det ett tecken?

Den enda kartan.

Jag hittar ingen karta med leder men det finns en stig utmärkt med orange färg så det är väl bara att hoppas på att det blir en lagom lång runda...
Jag kommer ganska snart till en stolpe märkt "1 km" så jag antar att det är så långt jag har gått. Men jag undrar hur långt det är kvar. Så småningom kommer jag till en ny stolpe märkt på samma vis och då undrar jag om de har satt en markering för varje jämn kilometer vilket skulle vara konstigt eller om den nya stolpen betyder att det är en kilometer kvar? Kvar till vad?

1 km till vadå?

Skogen är inte så imponerande eftersom det  bedrivs skogsbruk i den. Vet inte vad som gör att det här räknas som ett reservat. Trattkantareller finns det i alla fall i ganska stora mängder och Douglas trampar glatt ner dem. En tjäder och två lommar får representera djurlivet i skogen.

Ca en kilometer efter den andra märkta stolpen kommer jag ut på en grusväg där min inre kompass säger att tillbaka till bilen är åt vänster. Men åt höger är det skyltat med övernattningsstuga och jag blir nyfiken. Jag ska bara ta en titt där innan jag går hem... Men var är den där övernattningsstugan? Ska jag behöva vända om utan att se den? Plockar fram googlemaps på mobilen för lite vägledning och gpsen är från början inte i Glaskogen överhuvud taget. Men efter en stund bestämmer den sig för att jag följer en väg som jag inte alls tycker att jag går på. Självförtroendet får sig en törn när jag tvingas inse att jag är intill en annan sjö än den jag trodde och om jag inte hade varit nyfiken på övernattningsstugan så hade jag gått åt fel håll. Suck!

När jag hittar dagens tredje huvudlösa gnagare på stigen börjar jag undra om det är fler än jag som har en dålig dag.

Men jag kommer till slut till övernattnigsstugan som ligger fint vid sjöstranden och på bordet där inne har någon karvat ut två spelplaner. En för schack och en för backgammon. Det är väl ändå ganska smart? På bordet står också en flaska rom. Är det någon som burit ut den i skogen och inte orkat bära tillbaka den? Den är oöppnad men efter att sett halva filmen Flight igår kväll är jag inte särskilt sugen på alkohol.

Schack

Backgammon å en flaska med rom?

När jag sent omsider kommer tillbaka till parkeringen har den andra bilen försvunnit. Det känns åtminstone skönt att den bilägaren inte försvunnit i skogen. Men på hemvägen stannar jag och läser en skylt vid en stor sten:

På stenen ligger en underlig samling föremål: en leksakspistol, en liten nalle, ett utländskt mynt och en grankvist.

Vad betyder föremålen på stenen? Ibland lägger man ju ut saker där någon kört ihjäl sig men knappast de här sakerna?

Dagens utflykt blev inte som jag hade trott, den bjöd på mindre vacker natur men desto mer mystik. Och humöret var helt ok när jag kom hem och lagade svampomelett till middag.

Bråten

Bråten

I skogen några kilometer från vår sommarstuga ligger ett gammalt torp. Det är mysigt att gå dit för det är inrett som när de senaste invånarna flyttade därifrån i mitten av 1900-talet. Det finns tidningar från 40-talet och fotografier föreställande de tidigare invånarna och deras snauzerhundar. Där finns också gästböcker där jag skriver minst en gång om året.

Finrummet

Någon har broderat en bonad till torpet.

Men besöket i torpet var inte huvudanledningen till promenaden. Det var i första hand en fotoövning med min nya systemkamera och det lånade makroobjektivet. Jag gillar att fästa uppmärksamheten vid de små detaljerna.

Sporkapslar, stor björnmossa

Smultronblomma

Någon som vet vad det är för spindel?

Jag var inte bara på jakt med kameran utan jagade även efter svamp. Det blir ett par mackor med gula kantareller ikväll och några hekto trattkantareller till någon annan dag.

Kantareller

Douglas visade stort tålamod vid alla mina stopp på promenaden.

NILS-säsongen 2014

Min 4:e säsong som NILS-inventerare skiljde sig lite från tidigare säsonger. Den tydligaste ändringen var nog att vi bytte ut de gamla handdatorerna mot surfplattor. Inventeringsprogrammet var inte färdigt när vi skulle börja inventera och nu på slutet upptäcktes det att vissa variabler har saknats hela säsongen eller försvunnit under säsongens gång när programmet uppdaterats. Oooops...

Vi har den här säsongen blivit mer digitala på flera sätt. Den primära kommunikationsvägen blev via mail och om vi ville ha hjälp med artbestämning av mossor och lavar uppmanades vi att använda Facebookgruppen mossor och lavar.

Det har varit den flängigaste säsongen hitintills med flest antal olika boenden. Bara under den gemensamma uppstarten bodde vi på 3 ställen. Sen har det blivit ytterligare 29 rum/stugor + några tältplatser och ett nattåg.

Några av boendena har varit konstiga. I Trollhättan hade vi ett stort kassaskåp i rummet och i Sundsvall hade vi ett rum med hiss!

Hissen får enligt besiktningsprotokollet användas till 200 kg tvätt.

I Gula villan i Trollhättan hade vi kassaskåp.

På Edsbyns vandrarhem får man lära sig att spola i en klosett.

Tvättråd från Jamtli vandrarhem. Observera att du bör byta underkläder en gång per vecka! ;)

En annan sak som var ny för mig i år var friskvårdstimmen. Den gav mig chansen att springa/gå vilse på ett nytt ställe varje vecka.

Joggingtur i Funäsdalen.

Nilsinventerare

Nilsinventerare är nog inte ett statistiskt representativt urval av Sveriges befolkning. Av årets 15 inventerare hade 10 beställt vegetarisk mat till uppstartskursen. Dessutom hade en beställt veganskt så bara 4 åt kött de dagarna.

I inventeringen jobbar vi två och två och kommer ganska nära inpå varandra. I bilen brukar vi lyssna på radio. Två av mina fyra kollegor har föredragit P1. 3 av 4 gillar att lyssna på Emil Jensen. Om jag räknar in mig själv i statistiken kan jag säga att 80 % av Nilsarna gillar Emil Jensen. :-)

I år har jag inte bara haft en "sommarsambo", jag har till och med haft en syster! 

 Ofta delar vi både rum och mat. Jag kallar det för att jag har en sommarsambo. Det gör att vi påverkar varandra på olika sätt. Av de fyra kollegor jag haft har jag snappat upp olika matinfluenser. En fick mig att inse att nästan all mat funkar att äta kall till lunch dagen efter. En annan införde keso på pannkakor och quesadilla i min matrepertoar. En tredje införde korianderfrön och tahini. Och den fjärde fick mig att äta gröt med banan och kanel till frukost.

Jag har även hört olika utrop olika somrar. Hoppilanta! var min favorit. Men jag gillar även Jabbadabbado! och Gött mos! :)

Alla dessa små saker som blir fel

Jag fick en korg med äpplen och det var ju trevligt. Men innan jag hann ta reda på dem hade en tredjedel möglat. Men det var tillräckligt många kvar för att göra något av.

Jag hittade ett recept i Ica's tidning Buffé på äppelsirap som jag tyckte lät spännande. Efter att ha kokat sirapen så länge som det stod i receptet verkade den fortfarande väldigt vattning. så jag lät den koka en kvart extra innan jag hällde upp den på burkar. När den svalnat inser jag att den fortfarande är alldeles för rinnande för att kallas sirap så jag häller tillbaka den i kastrullen och kokar en stund till... och då blir det snarare gelékonsistens på den. :(

Fel konsistens!

Samma sak utspelade sig några dagar tidigare när jag kokade kolasås till födelsedagstårtan. Först var den alldeles för rinnig och sen blev den alldeles för stel så den tårtan kunde vi inte skära några vackra bitar ur.

Så försöker jag få tag på en begagnad systemkamera men trots att det finns så många annonser är det  svårt att få tag på nån. När jag väl slutat vela och kommit fram till vad jag vill ha möts jag av: "den sålde jag igår", "abonnenten kan inte nås för tillfället", "numret har ingen abonnent"... Suck!

Och så vill jag paddla kajak. Har spanat på friluftsfrämjandets aktiviteter men de har aldrig haft någon när jag är ledig, förrän nu. Imorgon kväll skulle det vara mörkerpaddling och det lät väldigt mysigt. MEN den ställdes in pga för få anmälningar.

Fel form!

Jag snubblade på en förrädisk rot, föll pladask och slog i både händer, knä och höft. Förstås samma knä som jag har haft lite ont i i ca två månader och som jag undrar om jag borde låta undersöka...

Mobilladdaren som jag duktigt har fått med mig in och ut på sommarens alla vandrarhem glömde jag till slut hemma hos mamma och pappa. Behöver jag tillägga att jag gick vilse i skogen igår?

Allt detta är egentligen småsaker. Det vet jag. Men nu när höstmörkret kommer och jag precis blivit arbetslös så känns de små sakerna lite större.